Methodus Plantarum Sexualis – Linnés sexualsystem

I Linnéträdgårdens två största trädgårdskvarter, Area perennis och Area annua, står växterna ordnade efter sexualsystemet så som de gjorde på Linnés tid. 

Sexualsystemet var en enkel och praktisk metod att med hjälp av ståndare och pistiller dela in växtriket i grupper. Det fick stor betydelse när det lanserades i Linnés bok Systema Naturae år 1735.

I boken beskriver Linné hur sexualsystemet var uppbyggt på två sätt: dels i liknelser med bröllopet mellan män och kvinnor, dels i botaniska termer. Ståndarnas antal och placering bestämmer vilken av sexualsystemets 24 klasser som växten tillhör. Varje klass var indelad i ordningar, utifrån antalet pistiller eller stift i blomman.

Linnés sexualsystem var ett konstruerat system med onaturliga grupper, något Linné själv var medveten om. Närbesläktade växter kunde hamna i olika grupper bara för att de råkade ha olika antal ståndare. Numera har sexualsystemet ersatts av en modern systematik som bygger på nya metoder och ett evolutionärt synsätt på naturen. Man eftersträvar naturliga grupper där alla växter som räknas till en grupp skall ha ett gemensamt ursprung.

Text: Karin Martinsson