Gulsippa, Anemone ranunculoides

Gulsippa nämndes som en kvarstående art från Linnés blomsterträdgård i Hammarby redan av Svenska Trädgårdssällskapet 1835. Den växte då i parken öster om huvudbyggnaden. Linné odlade gulsippa i Uppsala botaniska trädgård. Den växer vild i södra Sveriges lundar och lövängar. Linné kände den endast från Skåne, Bohuslän och Åbo, men nämner i Flora suecica ett enstaka fynd från Uppland i Ekolsundsskogen.

Erik Almquist och Ulf Malmgren har ansett några populationer vid norra Mälaren vara spontana. I Uppsalatrakten räknas endast den på Skohalvön som spontan. Med tanke på avståndet till närmaste spontana population och de tidiga Hammarby-fynden av gulsippa i Linnés igenväxta trädgård bör arten räknas till de linneanska relikterna på Hammarby. Gulsippa är idag spridd inom hela kulturreservatet och växer även på andra ställen i Danmarks socken, troligen hämtad från Hammarby. Den är också vanlig i Uppsalas parker.