Sorbus hybrida, finnoxel

Pehr Kalm fann finnoxel på Åland och odlade den i Åbo på 1750-talet. I ett brev till Linné 1754 berättade han om arten som liknade både rönn och oxel och skickade två blad av finnoxel. Linné beskrev arten 1762 som Sorbus hybrida. Artepitetet hybrida visar att han applicerade sin artbildningshypotes på arten. Han antog att finnoxel var en ny art som hade uppkommit genom en korsning mellan oxel och rönn. Troligen fick Linné levande material av arten till Uppsala genom Kalm, och har sedan flyttat ut ett exemplar till Hammarby, där den idag har överlevt och växer främst på hammaren. Ett exemplar som kommer ur en stor stubbe står alldeles intill Linnés museum. Det har fällts flera gånger, men nya rotskott växer upp ur stubben. Detta kan vara ursprungsträdet som Linné själv en gång planterade.

Ett finnoxel-träd fanns fram till 1970-talet även vid Linnés Hammarby gård, i närheten av det hus i gamla Hubby gård där Linnés dotter Lovisa bodde på somrarna. Rutger Sernander framhöll en teori att det trädet skulle härstamma från Lovisa von Linnés planteringar. Troligast har dock fåglar spridit arten dit. Finnoxel ska enligt uppgift finnas även i brynet vid Vedyxa, ca 2 km Nordost om Hammarby. Carl Fredrik Hammarhjelm noterade finnoxel i sin Flora Upsaliensis 1801, men angav ingen lokal. Det är högst troligt att han såg den i Hammarby.

Odlade Linné finnoxel för att visa att nya arter kunde uppkomma i naturen?