Corydalis pumila x solida, ”Corydalis rutacea”
Thore Magnus Fries, Professor i botanik i Uppsala, beskrev 1854 en ny art Corydalis rutacea från Linnés Hammarby och tillade att "ännu är den ej funnen vild utan endast förvildad, qvarstående sedan Linnés tid i hans planteringar vid Hammarby och i den gamla botaniska trädgården i Upsala". Han angav att den fanns i stora mängder i parken i Hammarby.
Senare års undersökningar visar att C. rutacea inte är en egen art, utan en hybrid mellan sloknunneört C. pumila och stor nunneört C. solida ssp. solida. Vilda hybridsvärmar mellan dessa arter är vanliga i Mälartrakten, och Rutger Sernander antog att hybriden funnits vild på Hammarby redan när Linné köpte gården. Emellertid hade Sernander en mycket statisk syn på vegetationen i Hammarby. Han ansåg att parkens lundvegetation var en relikt av den forna strandlövskog som hörde till Långhundrafjärden. Vad som talar mot att arten skulle ha ett vilt ursprung är att Fries nämner den endast från två odlade ställen, Linnés trädgårdar. De förvildade exemplaren i den gamla botaniska trädgården bör ursprungligen ha odlats där. Att hybriden påträffats i parken i Hammarby tyder på att den där har sitt ursprung i Linnés blomsterträdgård.
Kan korsningen ha uppkommit i Linnés botaniska trädgård? Man vet att Linné odlade stor nunneört, men sloknunneört finns inte nedtecknad i Otto Juels förteckning av växter som odlats av Linné i Hortus Upsaliensis. Troligast är att hybriden odlats som en egen art av Linné på båda platserna, kanske under namnet C. solida.
Den ursprungliga och möjligen linneanska hybridformen ”C. rutacea” har tyvärr inom parkområdet korsat sig med stor nunneört C. solida ssp. solida, vilken inplanterades 1908 i Upplandsträdgården. Stor nunneört har nu avlägsnats därifrån, och det är ytterst viktigt för bevarandet av den population av ”C. rutacea” som kvarstår i ytterområdena att arter av nunneört som kan korsa in sig i populationen inte inplanteras vare sig i Linnés Hammarby eller inom det närliggande Hammarby gård. En enkel regel att följa är att inte plantera in blå nunneörtsarter. Den troligen linneanska nunneörtshybriden ”C. rutacea” bör bevaras i odling isolerad från återkorsningar och närstående arter.