Sibiriska trädgården
På den steniga sluttningen upp mot naturaliemuseet är en öppen plats röjd. Det är resterna av Linnés sibiriska trädgård – Hortus Sibiricus. Den lät han anlägga för att kunna ta vara på en stor sändning sibiriska frön som han fick 1773 genom den ryska kejsarinnan Katarina II:s försorg.
Linné strävade efter att införa nya nytto- och prydnadsväxter som kunde vara härdiga i det svenska klimatet. Därför var han speciellt intresserad av växter från Nordamerika och Sibirien. Motsvarande "Sibirien" fanns också i den botaniska trädgården inne i Uppsala. Att odla på två ställen var praktiskt för den åldrande Linné som då alltid hade nära till sina växter. Vilka arter som ingick i Hortus Sibiricus är inte känt, men troligen fanns där hammarbytaklök Sempervivum globiferum och trollsmultron Drymocallis rupestris, arter som än idag växer kvar i området.