Linnaea borealis
Linnea, som är landskapsblomma för Linnés eget landskap Småland, växer på mjuk mossa i mörk granskog. Den har små skära klockor som doftar svagt av vanilj. Den är en av de mest folkkära blommorna i Sverige och är ett populärt motiv på porslin, dukar och tavlor.
Men hur fick linnea sitt namn? Var det Linné som upptäckte den? Nej, blomman var känd sedan 1500-talet. Då trodde man att det var en slags blåklocka och kallade den därför Campanula serpyllifolia. Växten var Linnés älsklingsblomma och han ville gärna att den skulle kallas Linnaea. Problemet var bara att botanister aldrig uppkallar växter efter sig själva. Linné behövde hjälp av någon annan som kunde ge växten det eftertraktade namnet.
Lösningen på problemet kom när Linné vistades i Holland för att ta sin doktorsexamen. Där blev han vän med den berömde läkaren och botanisten Gronovius. Han hjälpte Linné ekonomiskt och på många andra sätt. Han gav också släktnamnet Linnaea till den lilla späda blomman. Man kan tänka sig att Linné blev mycket nöjd. Han lade sedan själv till artepitetet borealis som betyder ”nordlig”.