Ordning i naturen
ordning. Vapnet är indelat i tre fält; svart för stenriket,
rött för djurriket och grönt för växtriket.
Linnés Hammarby.
”Gud skapade – Linné ordnade”
”Deus Creavit, Linnaeus Disposuit”. Så står det i D. H. Stövers biografi över Linné från 1792. Och visst kan man sammanfatta Linnés livsgärning på detta sätt. För Linné var det kanske inte så främmande. Han hade förunnats att upptäcka ordningen i Guds skapelse.
Linné hade ett särpräglat sinne för att samla in information och sedan systematisera och klassificera den. Dessutom var han duktig på att marknadsföra sina idéer samt att entusiasmera sin omgivning. Dessa talanger gjorde det möjligt för honom att genomföra många av de tankegångar som dök upp i hans huvud.
Modern systematik handlar om inbördes släktskap
Idag delar biologer i stället in organismer efter deras släktskap med varandra. Ämnet systematisk biologi är läran om arternas inbördes släktskap. Men vad är en art? Hur gör forskarna när de beskriver nya arter och hur får de sitt namn?
- Systematik – ordning genom släktskap
- Arten, naturens grundenhet - hur de definieras, beskrivs och namnges
- Fossil är förstenad historia
- Linné och evolutionen
Systema Naturae – banbrytande bok
År 1735, då Linné vistades i Holland, gav han ut en bok som hette Systema naturae. I den presenterade han en ny indelning av naturens tre riken: djurriket, växtriket och stenriket. Med sina betydelsefulla omändringar väckte boken stor uppmärksamhet bland dåtidens vetenskapsmän.
Särskilt växtrikets indelning var en nyhet. Den följde Linnés nya sexualsystem där arter med samma antal ståndare fördes till samma grupp. Också djuren fick en ny systematik. För första gången placerades till exempel människan i samma grupp som aporna.
Den första utgåvan av Systema naturae bestod av bara 11 sidor. Linné gav senare ut nya upplagor som varje gång innehöll fler arter av växter och djur. Den 13:e upplagan kom ut år 1770 och omfattade 3000 sidor. Med tiden ändrade Linné sin egen systematik. Ett stort steg var när han i 10:e upplagan 1758 flyttade valarna från fiskarna till däggdjuren och 10:e upplagan blev utgångspunkt för namngivningen av djur.
Idag finns ingen motsvarighet till Systema naturae. Antalet kända arter har helt enkelt blivit för stort för att kunna samlas i en enda bok. Nya arter beskrivs fortfarande inom ämnet systematik som är en viktig del av biologin.