Linnés avhandling om frossa

Frossa var en vanlig sjukdom i Sverige under 1700-talet. Sjukdomen kallades också Uppsalafebern. Linné skrev om frossan: ”I Uppland är ingen sjukdom mer inhemsk och där synes den särskilt ha nästlat sig in. Nästan alla studerande i Uppsala angripas av den.” Ingen visste säkert vad som orsakade frossa. Man trodde bland annat att nedkylning eller olika slags mat kunde ge upphov till sjukdomen.

År 1735 försvarade Linné sin doktorsavhandling om frossa och presenterade en ny teori om sjukdomens orsak. Frossa verkade vara vanligast i områden där det fanns lerjordar. Linné antog därför att det var lerpartiklar i dricksvattnet som orsakade sjukdomen. Partiklarna fastnade helt enkelt i blodkärlen. Resultatet blev att kroppen försökte driva ut dem genom kraftiga svettningar och feber. Linné föreslog därför svettdrivande medel som den bästa medicinen mot frossa för att hjälpa kroppen med arbetet.

Idag vet vi att Linné hade fel och att frossa var en form av malaria. Med mikroskopets hjälp har man upptäckt malariaparasiter som sprids med malariamyggor. Eftersom Linné inte hade ett tillräckligt bra mikroskop kunde han inte finna den rätta orsaken till frossa. Trots att hans teori var felaktig låg den ändå i närheten av sanningen. Malaria är på sätt och vis knuten till vatten eftersom malariamyggornas larver lever i stillastående vattensamlingar. På 1700-talet bör mygglarverna ha varit mycket vanliga i de odikade lerjordarnas sankmarker.