Lavarnas hemlighet var dold för Linné

Linné förde alla lavar till ett och samma släkte, Lichen, och beskrev drygt 100 arter. Han var egentligen inte speciellt intresserad av lavar. Det blev istället en av hans sista lärjungar, Erik Acharius, som skulle komma att kallas lavforskningens fader. Acharius gjorde det första detaljerade systemet för lavar. Hans arbete lade grunden till den moderna lavforskningen.

Varken Linné eller Acharius anade att lavar egentligen består av två mycket olika organismer, en svamp och en alg. Det skulle dröja ända till slutet av 1800-talet innan den upptäckten gjordes. Sedan dess har man kunnat studera hur svampen och algen fungerar ihop. Undan för undan har det också beskrivits fler och fler arter. Idag räknar man med att det finns över 15 000 arter fördelade på många olika släkten.

Det finns ungefär 2000 arter av lavar i Sverige. En del är mer kända än andra. Fönsterlaven pryder vi våra ljusstakar med i advent och skägglaven hänger på träden i skogar där luften är ren. Lavar kan växa på alla möjliga underlag. Oftast växer de på sten, bark eller direkt på marken. Det finns fortfarande mycket att utforska hos de svenska lavarna. Vid Uppsala universitet har man forskat på lavar sedan Linnés dagar. Just nu pågår arbetet med att skriva en nordisk lavflora.

Lavarnas dubbelnatur

En svamp som fångat in alger för att suga näring ur dem, så skulle man kunna beskriva en lav. Det är dessa två mycket olika organismer som tillsammans bygger upp lavens bål (kropp), men det är svampen som har övertaget. Lavar består till största delen av hyfer, svamptrådar, som bildar olika lager inuti laven.

Svampen har ingen egen fotosyntes, utan har specialiserat sig på att utnyttja små alger, vanligen grönalger. Dessa sitter inne bland hyferna och tillverkar socker som svampen tar upp. Algarterna som förekommer i lavar är inte så många. Samma alg kan förekomma i flera olika lavarter. I vissa lavarter finns kvävefixerande cyanobakterier.

Lavar kan se mycket olika ut, de kan vara busklika, bladlika eller skorplika. Deras utseende bestäms av svampen och algen tillsammans. Vid Uppsala universitet har man lärt sig att odla de olika lavsvamparna i laboratorium. Genom att studera dem i detalj kan forskarna förstå hur olika arter är släkt med varandra och med vanliga svampar.

Referens:

Moberg, R. & Hultengren, S. 2016. Lavar, en fältguide. Naturcentrum AB.