Växtsystematik före Linné

Att systematisera sin omgivning fyller ett naturligt behov hos människan. När informationsmängden omkring oss blir för stor försöker vi ordna upp den och dela in den i grupper. Långt före Linné har vetenskapsmän ställt upp olika system över de levande organismerna.

Ungefär 300 år före vår tideräknings början gjorde den grekiske botanisten Theophrastus ett system över växterna. Han delade in dem i fyra grupper; träd, buskar, halvbuskar och örter. Dessa grupper delades sedan in i undergrupper beroende på formen på deras blad, växtplatsen och livslängden. Theophrastus system omfattade 480 namngivna växter.

Kring år 77 införde den grekiske läkaren Dioscorides nyttan för människan som indelningsgrund för växterna. Hans grupper omfattade exempelvis aromatiska växter, köksväxter och medicinalväxter. Dioscorides system kom att användas i örtaböcker ända in på 1500-talet.

Under 1500-talet började antalet kända arter bli för stort och svårt att hantera med de gamla systemen. Vetenskapsmännen började också intressera sig för växterna för deras egen skull, inte bara för deras värde som nyttoväxter. Flera nya system presenterades men inget fungerade riktigt bra. Gemensamt för dem alla var att de utgick ifrån växternas utseende.

När Linné presenterade sitt sexualsystem 1735 var det en välkommen förändring. Linné brukar kallas för den moderna systematikens fader.