Johann Vallerius – lärde han ut Leibniz teorier?

Johann Vallerius efterträdde 1712 fadern Harald som professor i matematik. Han hade redan innan fått möjlighet att undervisa på universitetet som adjunkt. Det finns flera avhandlingar skrivna av Johann som behandlar det oändligt lilla. Emellertid har han inte lämnat efter sig några skrifter som handlar om differentialkalkyl eller fluxionsteori.
Däremot nämns i katalogen över vilka föreläsningar som ska ske att Johann Vallerius privat (dvs i hemmet) skulle föreläsa om ”Geometria Analysin Finitorum&infinitorum, Calculum differentialem, Rectificationem Curvarum”.

Detta tyder på att Johann var beredd att undervisa om delar av Leibniz differentialkalkyl. Vi vet emellertid inte om föreläsningarna verkligen genomfördes. Inte heller hur mycket Johann verkligen kände till om den nya kalkylen.

Johann Vallerius fick inte heller möjlighet att utveckla sina kunskaper i matematik. Han dog 1718 i lungsot (tbc) vid 41 års ålder.

_{Avhandlingen handlar om kontaktvinkeln (också kallad hornvinkeln) som är ”vinkeln” mellan en cirkel och en tangent till cirkeln. Euklides säger i Elementa, bok 3, sats 16, att kontaktvinkeln är mindre än varje rätlinjig vinkel. Därmed kan vi säga att kontaktvinkeln är den enda ”synliga” infinitesimalen.}