Matematik i Uppsala

Uppsala universitet är Sveriges första universitet. Det grundades 1477. Redan från början ingick Euklides Elementa i undervisningen. Man undervisade också om astronomi, men man utgick från Ptolemaios (ca 150 e.Kr.) läror om att planeterna rör sig i banor runt den stillastående jorden. År 1700 hade inte mycket förändrats. Mycket lite av den nya matematiken från 1600-talet lärdes ut. Man kände dock till lite om decimaltal, logaritmer och trigonometri. Euklides Elementa var fortfarande den viktigaste kunskapskällan. Man började tveka om Ptolemaios läror. Men tro på Newton kunde man inte riktigt ännu.

1700-talets första matematikprofessorer på Uppsala universitet var Per Elvius, Harald Vallerius och Johann Vallerius. Deras viktigaste läroböcker var de fyra gigantiska volymerna av Milliet Dechales Cursus seu Mundus Mathematicus, som ju innehöll all kunskap som var nödvändig inom matematiken. De ägde inte själva böckerna. De lånades från Uppsala universitetsbibliotek.

Några viktiga matematiker under 1700-talet.

• Två professorer vid seklets början
• Johann Vallerius – lärde han ut Leibniz teorier?
• Emanuel Swedenborg
• Christopher Polhem
• Anders Gabriel Duhre – inspiratören

Den viktigaste av de svenska matematikerna under 1700-talet var Samuel Klingenstierna. Han var den förste svensk som verkligen förstod den nya ”infinitesimala” matematiken. Under sin utlandsresa 1727–1730 blev han också känd utanför Sveriges gränser. Den som i Sverige inspirerade honom att läsa de ”rätta” böckerna var Anders Gabriel Duhre. Flera av Klingenstiernas studenter blev också erkända matematiker.