Linnés samlingar efter hans död
av djur, växter, stenar, böcker
m.m. i Linnéan Societys ägo.
Foto: Hans Odöö.
Efter en lång tids sjukdom avled Linné den 10 januari 1778. Han begravdes i Uppsala domkyrka.
Linné efterträddes av sin son, Carl von Linné den yngre. Under några år förvaltade han arvet efter sin far, men någon ny Blomsterkung var han inte. När han så dör endast 42 år gammal, 1783, bestämmer sig Sara Lisa för att sälja Linnés samlingar. Dessa bestod av 19 000 herbarieark med torkade växter, 3 200 insekter, 1 500 snäckor, 750 korallbitar, 2 500 mineralprover, 2 500 böcker, Linnés hela korrespondens omfattande 3 000 brev samt många handskrivna manuskript av såväl far som son Linné samt andra vetenskapsmän.
En engelsman, James Edward Smith, blir köparen. 1788 bildades The Linnean Society of London och vid Smiths död 1828 köpte sällskapet Linnés samlingar. Dessa förvaras idag i ett s.k."stromgroom" i Burlington House, nära Piccadilly Circus i London.
Sara Lisa bodde kvar på Hammarby fram till sin död 1806. Idag tillhör Hammarby svenska staten och är öppet för besökare. Linnés akademiträdgård blev park under 1800-talet men är nu restaurerad till Linnés tid. Professorsbostaden, i Linnéträdgården, har blivit museum.
Idag förvaltas arvet efter Linné bland andra av Uppsala universitet och Svenska Linnésällskapet.
Sedan 1994 firas i Uppsala varje år en Linnévecka, med 1700-talsmusik, öppet hus i trädgårdar och muséer med mera.
Linnékuriosa om Linnés samlingar
Enligt en legend skickade Gustav III ett krigsskepp efter det engelska handelsskeppet med Linnés sålda samlingar. Även om detta inte är sant så är det uppenbart att konungen blev mycket upprörd över att denna ”nationalskatt” försvann från Sverige.
OM SIN SAMLINGAR
"Rop ur graven till min i tiden kära hustru
Två herbarier i museet, mitt största arbete i tiden. Låt inte råttor eller malar fördärva dem. Låt inte naturkunniga snilla en enda ört. Se själv stadigt och grant, om det visas. Ovärdeliga i sig själva, med tiden mer och mer begärliga. Är de största världen någonsin sett. Sälj dem inte under 1000 ducater specie. Min son bör inte få dem, eftersom han aldrig hjälpt mig med dem och inte haft lust för botaniken, men vänta, om någon måg bliver, som är botanist."
ur efterlämnat brev