Malaria

Redan på 1600-talet använde man kinaträdets bark mot febersjukdomar. Man upptäckte att bark från kinaträdet, olika Cinchona-arter, var effektiv mot växelfeber, eller malaria som vi säger idag. Stora mängder bark transporterades därför från Sydamerika till Europa.

Det kanske låter konstigt, men namnet kommer inte från landet Kina utan från det indianska namnet på barken quinquina eller chinchina. Under 1700-talet konstaterade man att den även stärkte hjärtat. År 1820 isolerade två franska apotekare en substans ur barken, kinin.

Redan på 1820-talet konstaterade man att saltet, kininsulfat, var utmärkt mot feber. Fler likartade substanser har renats fram sen dess, bl a kinidin som fortfarande används mot hjärtsjukdomar.

Under 1900-talets början anlades kinaträdsplantager i Indonesien och därför slutade man samla bark i Sydamerika. Kinin var ett oöverträffat medel mot malaria. Under andra världskriget ockuperade japanerna kinaträdsplantagerna vilket ledde till kininbrist bland de allierade. Man framställde därför syntetiska preparat utifrån kinins kemiska struktur.

När kriget var slut använde man sig nästan enbart av syntetiska malariamedel men malariaparasiten lyckades med tiden utveckla motståndskraft och klarar därför nu av många syntetiska medel. Kinin fungerar fortfarande men parasiten börjar även klara av kininmedicinering, vilket motiverar utveckling av nya malariamediciner. Man har i stället börjat använda sig av en substans från sommarmalört.

---

Lästips:

Ajanki, T. 1995. Kapitel 5. Medel mot malaria s. 67-78 ur Historier om läkemedel. Apotekarsocietetens förlag, Stockholm.

Leden, I. 1990. Kinabark – en historisk återblick. s. 56-70 ur Naturliga läkemedel. (red. J. G. Bruhn), Apotekarsocietetens förlag, Stockholm.

Lindgren, J. och Gentz, L. 1986. Läkemedelsnamn. Facsimilupplaga efter 1918 och 1927. Svensk Farmaceutisk Tidskrifts Förlags AB.

Sommarmalört, Artemisia annua, växer framförallt i Sydostasien och är släkt med gråbo och malört. Linné odlade sommarmalört i Linnéträdgården men det var troligen inte för att han kände till dess medicinska egenskaper. Under slutet på 1960-talet började man i Kina rena fram malariaaktiva substanser ur växter. En av växterna var sommarmalört, som hade rekommenderats i Kina mot feber redan 340 f Kr. Man renade fram en substans som man döpte till artemisinin efter det latinska släktnamnet Artemisia.

Artemisinin används idag i stor utsträckning i vissa länder i Sydostasien, eftersom malariaparasiten har utvecklat resistens mot många av de andra malariamedlen, och en behandling varar ungefär 5 till 7 dagar.

Än så länge biter artemisinin på de flesta malariaparasiter men om man använder den för flitigt kan parasiterna utveckla motståndskraft. Motståndskraft – resistens – utvecklas när parasiten kan vänja sig vid medlet i en låg koncentration.

Fördelen med artemisinin är bl a att halten i blodet minskar till hälften på bara några timmar, vilket gör det svårt för parasiten att utveckla resistens. Kinin har en halveringstid på 2-3 veckor. Institutionen för farmaceutisk biovetenskap på Farmaceutiska fakulteten vid Uppsala universitet har bedrivit forskning kring bl a effekterna av artemisininanvändning mot malaria i Vietnam och Östafrika.