Röd rudbeckia hjälper immunförsvaret

Linné gav växten det vetenskapliga namnet Rudbeckia purpurea, som en hedersbetygelse till Olof Rudbeck – Linnés företrädare på posten som medicinprofessor. Men numera heter röd rudbeckia istället röd solhatt Echinacea purpurea. Växten kommer ursprungligen från Nordamerika men fördes till Europa under slutet av 1600-talet. Den odlades redan 1699 i botaniska trädgården vid universitetet i Oxford i England.

På Linnés tid kände man inte till att den hade medicinska effekter utan den odlades som prydnadsväxt. En läkare i Nebraska i USA lärde sig av indianerna år 1871 att man kunde använda den krossade växten på sår. Han rekommenderade den sedan som ett blodrenande medel, samt mot eksem, hemmorojder, malaria, migrän, ormbett och reumatism. Under tiden mellan 1885 och 1935 användes växten mot bakterieinfektioner men det slutade man med i och med upptäckten av sulfonamid – ett syntetiskt antibiotikum. I Tyskland genomfördes mycket arbete på växten under perioden 1940–1955 varvid man fann att den inte var så bakteriedödande som man först hade trott och dessutom började användning av penicillin på allvar att sprida sig.

Senare tids forskning har visat att den har intressanta medicinska effekter liksom släktingen purpurrudbeckia, Echinacea angustifolia. Extrakt av dessa växter anses stimulera immunförsvaret och rekommenderas därför mot lindriga infektionssjukdomar.

Sådana extrakt är numera storsäljare på naturläkemedelsmarknaden och man fortsätter att forska på deras effekter. Man har visat att de lokalt har bakteriedödande verkan och påskyndar läkningen av svårläkta sår, vilket motiverar indianernas användning av växten. Man har även gjort många kliniska prövningar som har visat att extrakt av rudbeckia troligen har en positiv effekt på immunförsvaret och därför ska vara bra vid förkylningar och liknande