Sommarmalört – det nya mot malaria

Sommarmalört, Artemisia annua, växer framförallt i Sydostasien och är släkt med gråbo och malört. Linné odlade sommarmalört i Linnéträdgården men det var troligen inte för att han kände till dess medicinska egenskaper. Under slutet på 1960-talet började man i Kina rena fram malariaaktiva substanser ur växter. En av växterna var sommarmalört, som hade rekommenderats i Kina mot feber redan 340 f Kr. Man renade fram en substans som man döpte till artemisinin efter det latinska släktnamnet Artemisia.

Artemisinin används idag i stor utsträckning i vissa länder i Sydostasien, eftersom malariaparasiten har utvecklat resistens mot många av de andra malariamedlen, och en behandling varar ungefär 5 till 7 dagar.

Än så länge biter artemisinin på de flesta malariaparasiter men om man använder den för flitigt kan parasiterna utveckla motståndskraft. Motståndskraft – resistens – utvecklas när parasiten kan vänja sig vid medlet i en låg koncentration.

Fördelen med artemisinin är bl a att halten i blodet minskar till hälften på bara några timmar, vilket gör det svårt för parasiten att utveckla resistens. Kinin har en halveringstid på 2-3 veckor. Institutionen för farmaceutisk biovetenskap på Farmaceutiska fakulteten vid Uppsala universitet har bedrivit forskning kring bl a effekterna av artemisininanvändning mot malaria i Vietnam och Östafrika.

Läkevänderot, Valeriana officinalis, har en rot som i färskt tillstånd är nästan luktlös men vid torkning får den en kraftig och mycket typisk doft, som är speciellt lockande för kattor, vilket märks i ett gammalt svenskt namn katteleka. Namnet valeriana förekom första gången i skrift på 900-talet men den var redan då känd sedan länge som medicinalväxt.

Den är fortfarande främst använd som lugnande och lätt sövande medel. Linné nämnde att den även hade använts som urindrivande medel samt mot mask i magen.

Utöver den medicinska användningen har den ett förflutet inom folkföreställningar som trolldomsört, som bl a kan bryta vättars och älvors förtrollningar. Man skulle använda den för att mota bort det onda och den kunde även vända det onda till hälsa. Ett förslag är att det svenska namnet vänderot möjligen kommer från denna uppfattning.

Idag finns vänderotsextrakt registrerat både som läkemedel och naturläkemedel. Det finns vetenskapliga studier som har visat att sömnkvalitén förbättras om man använder sig av vänderrot. Roten innehåller dels eterolja, som ger den karaktäristiska doften, och dels s k valepotriater, som har betydelse för den lugnande och sövande effekten. Valepotriaterna är emellertid kemiskt instabila och faller sönder om ett extrakt av vänderot lagras för länge.