Kamomill för magen och sömnen

Kamomil Matricaria chamomilla är en av våra äldsta och mest kända läkeörter. Den har varit i medicinskt bruk sen antiken och har funnits med i Stockholmsfarmakopén [1686] respektive de svenska farmakopéerna från den första till den åttonde upplagan [1775–1901]. Numera finns kamomillblommor med i den europeiska farmakopén. Även folkmedicinskt har den använts i hundratals år.

Under årens lopp har man identifierat många olika substanser från kamomill men man anser att eteroljan och flavonoiderna är ansvariga för effekterna.

Lär dig mer om flavonoider, eterolja och andra kemiska klasser i naturläkemedel

Flavonoiderna utgör den vattenlösliga, icke flyktiga delen av kamomillens aktiva ämnen medan eteroljan i huvudsak består av ämnen som är svårlösliga i vatten men lättlösliga i alkohol och andra organiska lösningsmedel. Eteroljorna har även förmåga att följa med vattenångan från en varm vattenlösning, vilket gör att effekten blir bättre med ett alkoholutdrag än med ett te. Kamomill och dess innehållsämnen har varit föremål för många olika vetenskapliga studier och de medicinska effekterna anses vara ett resultat mellan olika komponenter som har samma eller delvis olika effekter.

Lär dig mer om hur farmakologer separerar aktiva ämnen ut växter

Kamomill är aktiv mot bl a experimentella inflammationer och är dessutom sårläkande. Den har milt lugnande effekt på möss och rensubstansen apigenin har en ångestdämpande och lätt sövande effekt, vilket även ger muskelavslappnande påverkan. De lugnande effekterna anses bero på att en flavonoid binder till vissa receptorer i hjärnan, vilket kan förklara kamomillens rogivande effekt. Eteroljan har visat antiinflammatorisk, febernedsättande och kramplösande effekt, vilket har betydelse vid åkommor i mag-tarmkanalen.

Den antiinflammatoriska effekten förklaras av att kamomillextrakt hämmar frisättningen av inflammationsframkallande ämnen. Dessa effekter orsakas av eterolja och flavonoider. Kamomillte bereds av de torkade blomkorgarna och används som bl a magstärkande, väderfördrivande, nervstärkande och krampmildrande medel. Huvudanvändningen är invärtes vid besvär i såväl mage och tarm som vid menstruationsbesvär men den kan även användas utvärtes vid inflammation och irritation på hud och slemhinnor.

---

Lästips:
Lind, P. O. och Bruhn, J. G. 1990. Biologiska effekter av kamomill. s. 107-118 ur Naturliga läkemedel. (red. J G Bruhn), Apotekarsocietetens förlag, Stockholm.

Lakrits är inte bara en sorts godis utan det finns en växt som heter lakritsrot, Glycyrrhiza glabra. Den är 1-1,5 m hög och växer bl a i Medelhavsområdet. Roten smakar först sött men efter hand något bittert. Den söta smaken kommer av att den innehåller 2-12 % glycyrrhizin, som är en triterpensaponin. Det indunstade extraktet från roten kallas lakrits och används vid godisframställning och som smakförbättrare i mediciner.

Glycyrrhizin och många andra saponiner fungerar slemlösande vid hosta eftersom de sänker ytspänningen. Lakrits används därför som medel vid hosta. Glycyrrhizin är ca 50 gånger sötare än sackaros – rörsocker. Om man äter för mycket kan man uppleva lakritsets laxerande effekt. Sker det under en längre tid får man högt blodtryck och hjärtbesvär. När man äter lakrits är det alltså inte bara tänderna man ska vara rädd om.

Lär dig mer om triterpensaponin och andra kemiska klasser bland naturprodukter.

Gummi arabicum

En annan växtsubstans som spelar stor roll i godisindustrin är Gummi arabicum eller arabiskt gummi som är kådan från en afrikansk acacia, Acacia senegal. Det är en kolhydrat som bl a används som förtjockningsmedel i många halstabletter, t.ex. Läkerol.