Idegranar som botar tumörer

Den europeiska idegranen Taxux baccata.
Foto: ULT

National Cancer Institute i USA påbörjade på 1960-talet ett stort projekt med att undersöka effekten hos olika växtextrakt på cancerceller odlade i provrör. Man undersökte mer än 30 000 extrakt av olika växter. En av dessa var en amerikansk idegransart, Taxus brevifolia. Den visade bra effekter och man isolerade 1969 en substans som döptes till taxol då idegranssläktet heter Taxus på latin. År 1993 – tjugofyra år senare – registrerades taxol i Sverige, som ett nytt läkemedel mot bl a äggstocks- och bröstcancer.

Under arbetet med taxol ställdes man inför ett stort problem. Idegranar växer långsamt och för att tillfredsställa den amerikanska marknaden krävdes i början på 1990-talet ungefär 25 kg taxol per år, vilket motsvarar ca 38 000 fullvuxna idegranar. Ur ett hundra år gammalt träd får man numera 1 g taxol, nog för en halv behandling. Det fanns alltså risk att man skulle utrota idegranen. Man försökte därför finna alternativa metoder för att producera taxol. Taxol kan syntetiseras men det tar lång tid och är dessutom fruktansvärt dyrt. Andra arter av idegran kan möjligen användas som källa för taxol eftersom närbesläktade arter ofta även innehåller likartade kemiska ämnen.

Nu har man i den europeiska idegranen, Taxus baccata, funnit substanser som är förstadier till taxol och som sedan kemiskt kan omvandlas till taxol eller liknande föreningar för läkemedelsutveckling. Man har även funderat kring strukturen på taxol. Behövs verkligen alla 112 atomerna i molekylen eller kan man använda delar av substansen för behandling? Det är möjligt att man kan få fram en mindre molekyl med liknande effekter. I så fall är det lättare att utveckla en metod att framställa läkemedlet syntetiskt på ett billigare sätt. Även om ett läkemedel har framställts, arbetar man fortfarande med att vidareutveckla det till en nästa generation av läkemedel.


Lästips:
Nicolau, K. C., Guy, R. K. och Potier, P. 1996. Taxoids: New weapons against cancer. Scientific  American. (June):84-88.
Tunón, H. 1994. Granen som blev cancermedel. Forskning och Framsteg 6:41-43.

Kaffe – rävgift eller undermedicin?

Foto av röda bär eller bönor på en kvist från en kaffebuske.
De röda bären eller bönorna från kaffe-
busken innehåller rikligt med koffein och
används rostade till en tämligen besk dryck.

Någon gång runt 1674 lär kaffe för första gången ha kommit till Sverige. Visserligen handlade det om en tämligen liten mängd men det var bara början. Idag gör vi i Sverige av med i genomsnitt 11 kg kaffe per person och år, vilket bara överträffas av Finlands12,8 kg.

Under början av 1980-talet låg världsproduktionen av kaffe på ca 5,2 miljoner ton och Brasilien producerade en fjärdedel. Det finns sjuttiotalet olika arter av kaffe men den viktigaste bönan får man från busken Coffea arabica, som har 70% av marknaden.

Kafferasten – en intellektuell aktivitet

Under 1600- och 1700-talen förekom s k kaffehus i storstäderna, främst i London. Det blev samlingspunkten för män med intellektuella intressen. Vid den här tiden var kafferep en manlig sysselsättning. Kaffehusen var viktiga för nyhetsspridning. Här diskuterades politik, litteratur och vetenskap över en kopp kaffe. Många radikala tänkare, stora filosofer och kända författare fick sina genombrott inom dessa institutioner. Det är inte bara kaffet som har lett till politiska förändringar. År 1773 stormade 50 indianer tre engelska fartyg som låg i Bostons hamn och vräkte telasterna överbord. Egentligen var det utklädda bostonbor som protesterade mot importavgifter på te som England påtvingade kolonierna i Amerika. Detta var inledningen till det nordamerikanska frihetskriget.

Hemma är Linné turk!

Linné konstaterade att när man är vid hovet så beter man sig som fransmännen ”men när wi äre hemma, lefwa wi som Turkar: en lång och wid nattråck, lösa tofflor, stor och hwit myssa, röke wår tobak och dricka wårt coffe, aldeles som turkar; så at Turkarne lärdt oss kläda oss hemma och dricka coffe”.

Målning föreställande Sveriges första klinisk prövningsledare.
Sveriges första klinisk prövningsledare
fick aldrig se resultatet av sin studie.

I allmänhet ansåg Linné att kaffe är nyttigt och stärkande om man dricker det med måtta och inte för nära sänggåendet men han funderade även kring en fransk läkares uttalande från 1715 om att kaffe ska förkorta livslängden. Nu kan det vara på sin plats att nämna att det finns en historia om att Gustav III genomförde en undersökning på två dödsdömda enäggstvillingar. Han lät den ena dricka tre kannor kaffe varje dag och den andra te för att se om dryckerna påverkade livslängden. Man kallar skämtsamt detta för den första kliniska prövningen. Enligt historien skulle tyvärr Gustav III aldrig ha fått uppleva slutresultatet på undersökningen men den första tvillingen dog vid 83 års ålder. Det var han som drack te! Historiens sanningshalt har inte bevisats.

Kaffe mot sömn

I kaffebönan finns mellan 0,8 och 2,5% av alkaloiden koffein. Undersökningar har visat att kaffe ger en tankens vakenhet med livligare associationer samt ökad förmåga att se kombinationer. Känslan är tydligast när man är som tröttast. Det är främst subjektiva bedömningar men man har även fått liknade resultat med mer objektiva mätningar. Kaffe påverkar hjärtat genom att öka hjärtslagsfrekvensen. Man har vetenskapligt visat att det kan ta längre tid att somna efter kaffe- eller koffeinintag. Dessutom har man visat att frisättningen av magsyra stimuleras av intaget. Man har inte lyckats bevisa att kaffe orsakar magsår men det kan förvärra redan befintliga. De garvsyror som ofta finns i kaffe kan kamoufleras med hjälp av mjölk. Det är inte bara utspädningseffekten utan proteinerna i mjölken komplexbinder med garvsyrorna, vilket leder till en något vänligare smak. Både kaffe och koffein är kraftigt urindrivande.

Te – mycket mer än en bokstav

Foto av tebuske på ett teplantage.
Tebuskens blad innehåller
mer koffein än kaffebönorna.
Foto: Gunnar Samuelsson.

Te är i allmänhet en dryck som består av ett varmvattenextrakt av i huvudsak blad eller blommor från olika träd eller örter men det kan också vara bladen från den speciella tebusken Camelia sinensis (tidigare Thea sinensis). De insamlade bladen torkas. När de sedan krossas frigörs enzymer som oxiderar de i bladet förekommande garvämnen och man får en svartaktig färg på bladen. Koffeininnehållet i tebladen är högre än i kaffebönorna: mellan 2,5 och 4,5%. I själva drycken är det nästan dubbelt så mycket koffein i kaffe som i te. Te innehåller dessutom 0,02-0,04% teofyllin och ca 0,05% teobromin.

Är svart och beskt huvudsaken? 

Cikoria eller vägvårda vars rot tidigarehar
använts som kaffersättning i kristider.
Foto: ULT

Är det inte koffeinets uppiggande effekter man är ute efter utan bara att man vill dricka något beskt och varmt under fikarasten så finns inhemska alternativ. Cikoria, eller vägvårda, Cichorium intybus, har ett förflutet som kaffesurrogat och var inte helt ovanligt under andra världskriget. Man har även använt ekollon och maskrosrot för samma ändamål. På senare år har hälsokostbranschen börjat sälja cikoria som ett koffeinfritt ”kaffe”.


Referenser:
Fredholm, B. 1994. Kaffe – en älskad och fruktad brygd. Kemisk tidskrift/Kemivärlden 3:18-20.
Olsson, E. 1994. Kaffe – högst två koppar om dagen. Hälsa 4:20-23.
Tunón, H. 1993. Utan kaffe stannar Sverige. Naturvetaren 10:16–18.

Senast uppdaterad: 2021-10-05