Att bestämma strukturen
Elementaranalys
Ger den procentuella sammansättningen av olika grundämnen som bygger upp en substans. Detta gör det möjligt att beräkna hur många atomer av kol, väte, syre och liknande som molekylen består av.
Ultraviolett spektroskopi
Absorbtion av ljus i det ultravioletta våglängdsområdet; olika kemiska grupper absorberar ljus i olika våglängdsområden vilket gör att man kan få information om den kemiska strukturen.
Infraröd spektroskopi
Absorbtion av ljus i det infraröda våglängdsområdet; olika kemiska grupper absorberar ljus i olika våglängdsområden vilket gör att man kan få information om den kemiska strukturen. Framför allt gäller detta funktionella grupper, t.ex. amin-, alkohol- eller syragrupper.
Masspektrometri
Är en metod för att bestämma storleken eller massan hos molekylen. Den substans man vill undersöka beskjuts med elektroner. Den faller då sönder i olika stora fragment. Dessa sugs sedan in i ett böjt rör som går genom ett elektriskt fält. Genom att variera det elektriska fältet kan man bestämma storleken på de fragment som kommer igenom röret. De som är för lätta far in i den ena väggen medan de som är för tunga åker in i den andra. På så sätt får man en bild över hur vanliga olika storleksfragment är. Beroende på utgångssubstansens struktur är det olika vanligt att vissa fragment uppstår vid beskjutning med elektroner.
Kärnmagnetisk resonansspektroskopi
Man utsätter en substans för ett mycket kraftigt magnetfält under ett kort ögonblick. Elektronerna har laddningar som gör att de fungerar som mycket små magneter och vänder sig mot den stora magneten. När magnetfältet stängs av och slutar påverka elektronerna återgår de "sakta" till utgångspunkten. Beroende på var de enskilda elektronerna befinner sig i molekylen tar de olika lång tid på sig för att återgå till ursprungsläget. Detta registreras och räknas sedan om till ett spektrum av toppar på en skala utifrån vilket man kan bestämma strukturen på substansen.
Derivatisering
Man kan även studera vad som händer när substansen utsätts för olika kemiska reagens. Beroende på funktionella grupper reagerar substanser olika inför olika kemiska reagens. Studerar man sedan de framställda derivaten med spektroskopiska metoder kan man se de förändringarna och dra slutsatser om strukturen.
Referensprover
Man kan även jämföra substansens kromatografiska egenskaper med ett referensprov. Då ser man om de beter sig på samma sätt. Man kan även jämföra provets spektroskopiska beteende med samma för en känd referenssubstans.
Strukturutredning av kemiska substanser sker vid Farmaceutiska fakulteten, Institutionen för Läkemedelskemi.