Kemin i naturen
Det är en ständig kamp i naturen. Växternas rötter sänder ut giftiga ämnen för att förhindra konkurrens från andra individ (eller arter). Det har trädgårdsmästare lärt sig att om man skall plantera om en växt är det bäst att gräva bort den gamla jorden och ersätta den med ny i planteringsgropen.
Närbesläktade växter innehåller ofta liknande kemiska substanser. Det här använder sig forskare ofta av när de letar efter nya läkemedlessubstanser i naturen. Här får vi lära oss mer om hur det går till, varför man isolerar substanser ur växter och om växternas kemiska släktskap.
Inom kemin delas naturprodukter in olika kemiska klasser beroende på hur de framställs i växten.
Hur får man fram substanser från växter och andra organismer
En av svårigheterna med att isolera substanser ur växter eller andra organismer är att de inte bara innehåller de medicinskt aktiva substanserna utan även ett stort antal andra ämnen. Det finns ett stort antal prekursorer – förstadier – till dessa samt många s k primära metaboliter, t.ex. aminosyror, socker, hormoner, det vill säga substanser som är viktiga för växten. De medicinskt aktiva substanserna tillhör ofta s k sekundära metaboliter. Det är ämnen som troligen inte är nödvändiga för växten men som ökar växtens konkurrenskraft. En förklaring till närvaron av medicinskt aktiva substanser i växter och andra organismer är att de fungerar som ett kemiskt försvar för växten mot växtätare eller infektioner.
När man isolerar en substans – ett kemiskt ämne – ur en växt eller någon annan organism kan man använda sig av olika metoder. Beroende på substansens kemiska karaktärsdrag beter den sig på olika sätt i metoderna.
Att separera
- Extraktion
- Precipitering eller fällning
- Kromatografering
Att bestämma strukturen
- Elementaranalys
- Ultraviolett spektroskopi
- Infraröd spektroskopi
- Masspektrometri
- Kärnmagnetisk resonansspektroskopi
- Derivatisering
- Referensprover