Djur inom medicinen
Det är inte bara växterna som har varit med i utvecklingen av den moderna medicinen. Även djuren har haft betydelse. Genom århundradena har djurdelar använts i medicinska beredningar, inte bara som fettbas i salvor utan även som aktiv beståndsdel. En del av de kurer som forna läkare, bland annat Linné, rekommenderade kan även med dagens kunskaper anses ha medicinsk relevans medan andra bara tillhör den medicinska historien.
Generell referens
Lindgren, J. och Gentz, L. 1986. Läkemedelsnamn. Facsimilupplaga efter 1918 och 1927. Svensk Farmaceutisk Tidskrifts Förlags AB.
Djur vill inte heller bli ätna
uppätna av spindeln.
© Rune A.
Även djur kan använda kemiska signaler eller gifter till försvar mot predatorer, rovdjur. Ett exempel är pilgiftsgrodorna i Sydamerika vilka innehåller starka gifter och därför lyser varnande i klara färger. Grodorna använder giftet som försvar, indianerna till pilgift vid jakt och man har funnit att vissa grodgifter var potentare smärtlindrare än morfin.
Mildare gifter finns i skinnet hos vanlig padda. Dessa gifter är olika hjärtaktiva glykosider av samma typ som i fingerborgsblommor och liljekonvalje och som fortfarande återfinns på våra apotek. Häxors användning av torkade paddskinn kanske inte var så dum egentligen.
Det finns även fjärilslarver som via födan får i sig växtgifter som sedan lagras i kroppen och på så sätt gör att andra djur undviker att äta upp dem.