Pharmacopoea Svecica

En uppställning av tillgängliga läkemedel och deras beredning kallas farmakopé. Någon sådan fanns inte i Sverige under 1500-talet och behovet började egentligen inte bli aktuellt förrän under 1600-talet då de första apoteken kom till. Apotekarna kom vid den tiden från Tyskland och hade med sig sina farmakopéer. När Collegium Medicum bildades och fick sina rättigheter och skyldigheter år 1663 var en av de första uppgifterna att ordna en farmokopé. En Pharmacopoea Holmiensis ställdes i ordning (1686). Den fick ingen större spridning i landet och behovet av en fullständigare uppställning ledde till att livmedikus A. Bäck fick i uppdrag ”att uppsätta den nya farmakopén”. Till sin hjälp hade han Linné som framför allt bidrog till avdelningen läkemedlens verkan och användning. Detta dokument, (Materia medica), innehöll ca 380 enkla medel, avdelningen ”Praeparata et Composita” ca 400 kemiska preparat och beredningar – därtill en förteckning över medel som framkallar kräkning (emeticorum), medel med innehåll av kvicksilver, opium och ett alfabetiskt register. Farmakopén beskrev också hur torkning av växtdroger skulle ske, pulverisering mm. Pharmacopoea Svecica kom ut 1775, dvs 3 år innan Linné gick ur tiden.