Materia medica, naturprodukter och syntetiska läkemedel

Förr utgjordes alla läkemedel av naturprodukter, det vill säga en hel växt, delar av en växt eller extrakt därav. Den latinska beteckningen för läran om dessa produkter var Materia medica. Linnés system för klassificering av växterna och hans studier kring användandet av naturprodukter i medicinskt syfte, (medicinalväxter), bidrog till kunskaperna härvidlag. Människan har dock använt växter och djurprodukter som läkande medel långt före Linné. Opium, ginseng och rabarber lär ha använts för 5000 år sedan. I modern tid är många läkemedel syntetiska produkter. Ofta har man isolerat den verksamma substansen från en naturprodukt. Linné hade inte tillgång till det kemiskt analytiska kunnande vi har numera. Hans insats var beskrivningen av växternas medicinska egenskaper. Kopplingen mellan effekt, sjukdomsorsak och den kemiskt verksamma substansen (struktur- och aktivitetsstudier) är resultat av senare tids forskning.

Det finns anledning att i detta sammanhang beskriva vad vi idag menar med  naturläkemedel och naturmedel. Naturläkemedel är läkemedel vars beståndsdelar utgörs av en växt- eller djurdel, bakteriekultur, mineralsalt eller saltlösning. Medlen står under kontroll (Läkemedelsverket) avseende kvalitet, effekt och säkerhet. Naturmedel har inte genomgått för naturläkemedel (läkemedel) föreskriven kontroll men skall godkännas av Läkemedelsverket. Naturprodukter med medicinska påståenden som inte är naturläkemedel eller naturmedel är olagliga. Det kan ibland vara svårt att veta var gränsen går mellan naturläkemedel och kosttillskott.