Läkemedels verkan och användning (Materia medica, Clavis Medicinæ)
Utöver systematiken för sjukdomar satte Linné också upp en katalog över läkemedlens egenskaper. Han delar in läkemedel i smakande (smaklösa, skarpa, beska) och luktande ämnen (välluktande och starkt luktande). De förra menar han påverkar det fibrösa systemet medan de luktande, det vill säga flyktiga ämnen, har sin verkan inom nervsystemet.
mest betydelsefulla av Linnés skrifter inom det medicinska området.
Källa: Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare. Skildringar
utgifna af Kungl. Svenska Vetenskapsakademien i anledning af tvåhundraårsdagen
af Linnés födelse. Almquist&Wiksell, 1907
Ämnena fördelas på klasser och ordningar och inom varje ordning samlas olika ämnen i huvudsak hämtade från växtvärlden. Detta redovisas av eleven J T Fagraeus 1758 i avhandlingen ”Starkt luktande läkemedel”. I skriften Materia medica (1733) och avhandlingen ”Observationer i materia medica” (1772) inventeras de växter som använts för vissa medicinska ändamål. Förteckningen tar upp fakta om användning och verkan. Uppgifterna hade hämtats från en rad länder även utanför Europa. Växterna anges med genus och trivialnamn.