Kroppens beståndsdelar och sjukdomsläran

Enligt Linné är kroppen, i funktionell mening får man anta, uppbyggd av dels nervsystemet, dels den fibrösa vävnaden. Det fibrösa systemet utgörs inte enbart av muskulatur och stödjevävnad utan hit hör även blodomloppet. Han konstaterar att nervsystemet har två funktioner nämligen sinnesförnimmelser och rörelser. Det vi idag kallar det kognitiva systemet, det vill säga regleringen av minne, medvetande, känsloliv etc., nämns inte. Nervernas reglering av muskelverksamhet inkluderar bortskaffandet och utsöndringen av produkter, liksom andning och blodcirkulation.

För att upphäva en sjukdom ansåg Linné att man skall framkalla en förändring i kroppsvätskorna eller de fasta delarna som är motsatt det tillstånd som framkallat sjukdomen (contrariorum e contrariis curatio). Människans kropp kan ”considdereras som en balance, hvilken, då han aequilibrerar, må vi väl, men så snart någon öfvervigt blir på någon sida, så äro vi sjuke” (Linnés föreläsning, 1771, se O E A Hjelt). Detta att naturens jämvikt beror på en kamp mellan olikheter är en central uppfattning hos Linné.

Jämvikt är ett begrepp som ofta återkommer när han ser på sjukdom. Spår av den antika humoralpatologin (sambandet mellan kroppens flytande innehåll och sjukdom) kan anas i Linnés syn på uppkomst av sjukdom.