Linnés betydelse för läkekonst och läkarvetenskap
1700-talets hälso- och sjukvård
I en tid med så kvalificerad hälso- och sjukvård som läsaren av detta lever i glömmer man kanske hur situationen var för 200–300 år sedan. Vid den tiden fanns ännu inte vacciner eller antibiotika mot smittsamma sjukdomar. Röntgenundersökningar, än mindre magnetkameraundersökningar eller blodkemiska analyser hjälpte inte läkaren i hans diagnos. Läkemedlen var primitiva. Det rörde sig om extrakt från växtdelar som innehöll ett flertal aktiva ämnen varav några hade avsedd verkan medan andra kunde ge besvärliga biverkningar. Det var också svårt finna rätt dos då halterna av aktiv substans varierade. Kunskapen om vad som orsakade sjukdomar och hur läkemedlen verkade, var dålig. För hygien och hälsovård fanns regler som grundats i tradition och sedvänjor snarare än på medicinsk kunskap. Detta gällde inte minst hanteringen av smitta via vatten, avlopp och latrinhantering. Det var utifrån detta läge Linné verkade som läkare.