Skoltiden i Växjö

Året 1716 skrevs Carl Linnaeus, som föddes 1707, in vid Växjö skola. Han lär ha haft ett begränsat intresse för skolgången. Den som betydde mycket för hans utveckling var rektorn för Växjö skola, Daniel Lannerus. Han hade ett stort intresse för botanik. Carl får följa med Lannerus på utflykter och Lannerus inser hans fallenhet och intresse för naturkunskap. Det berättar han för sin vän lektorn och provinsialläkaren Rothman. Också Dr Rothman imponeras av Carls intresse och kunskap inom botanik. Det finns anledning tro att Carls tankar på läkarbanan väcks genom kontakten med Dr Rothman.

Så småningom började Carl i gymnasiet. Teologi dominerade undervisningen. Gymnasiets främsta uppgift var att dana goda prästämnen. Carls föräldrar och i synnerhet hans mamma önskade, som nämnts ovan, att han skulle bli präst. Carl hade emellertid nu ställt in sig på att studera botanik och medicin. De två ovan nämnda lärarna Lannerus och Rothman stödde hans naturvetenskapliga ambitioner.

I september 1726 reste Carls far till Växjö för att höra hur det gick för hans käre son. Hans tankar om att sonen skulle bli präst kullkastades nu för gott. Samtliga tillfrågade lärare förklarade att sonens kunskaper inom ämnen grundläggande för en prästbana var alldeles undermåliga. Man framför, vilket naturligtvis chockerar fadern, att sonen Carl långt bättre passade till hantverkare, t.ex. snickare eller skräddare. I denna besvikelsens och dysterhetens sinnesstämning kom fadern till Dr Rothman. Rothman förklarade att det var nog rätt detta om sonens kunskaper inom teologi och att sonen inte hade meriter för att läsa vidare till präst, men däremot skulle han kunna bli en duktig läkare. Rothman erbjöd sig att inackordera Carl hemma hos sig, undervisa honom i fysiologi och i övrigt ta hand om honom. Och så blev det. Modern tog detta hårt och skyllde det hela på husets trädgård. Hon förbjöd den yngre sonen Samuel att någonsin våga befatta sig med botaniken. Samuel blev präst.