Den unge Carl Linnaeus väljer att utbilda sig till läkare

Året 1716 skrevs Carl Linnaeus, som föddes 1707, in vid Växjö skola. Han lär ha haft ett begränsat intresse för skolgången. Den som betydde mycket för hans utveckling var rektorn för Växjö skola, Daniel Lannerus. Han hade ett stort intresse för botanik. Carl får följa med Lannerus på utflykter och Lannerus inser hans fallenhet och intresse för naturkunskap. Det berättar han för sin vän lektorn och provinsialläkaren Rothman. Också Dr Rothman imponeras av Carls intresse och kunskap inom botanik. Det finns anledning tro att Carls tankar på läkarbanan väcks genom kontakten med Dr Rothman.

Så småningom började Carl i gymnasiet. Teologi dominerade undervisningen. Gymnasiets främsta uppgift var att dana goda prästämnen. Carls föräldrar och i synnerhet hans mamma önskade, som nämnts ovan, att han skulle bli präst. Carl hade emellertid nu ställt in sig på att studera botanik och medicin. De två ovan nämnda lärarna Lannerus och Rothman stödde hans naturvetenskapliga ambitioner.

I september 1726 reste Carls far till Växjö för att höra hur det gick för hans käre son. Hans tankar om att sonen skulle bli präst kullkastades nu för gott. Samtliga tillfrågade lärare förklarade att sonens kunskaper inom ämnen grundläggande för en prästbana var alldeles undermåliga. Man framför, vilket naturligtvis chockerar fadern, att sonen Carl långt bättre passade till hantverkare, t.ex. snickare eller skräddare. I denna besvikelsens och dysterhetens sinnesstämning kom fadern till Dr Rothman. Rothman förklarade att det var nog rätt detta om sonens kunskaper inom teologi och att sonen inte hade meriter för att läsa vidare till präst, men däremot skulle han kunna bli en duktig läkare. Rothman erbjöd sig att inackordera Carl hemma hos sig, undervisa honom i fysiologi och i övrigt ta hand om honom. Och så blev det. Modern tog detta hårt och skyllde det hela på husets trädgård. Hon förbjöd den yngre sonen Samuel att någonsin våga befatta sig med botaniken. Samuel blev präst.

Modern oroas av att Carl ”changerat religionen”. Fadern har en mer tolerant syn och började ge vika för sonens intresse. Carl själv var övertygad: ”ville blifva medicus och botanicus samt intet annat”. Vid ett tillfälle, berättas det, när familjen hade gäster hör Carl sin far yttra: ”… ja det sker alltid – det man har lust för, det har man lycka till!” Carl frågar senare sin far ”om det ägde grund som käre Far sade, när herrskapet var här”? Far frågade glatt vad det var han sagt. Carl upprepar vad fadern sagt. Fadern svarar att det hade sin riktighet, ”… så vida lusten faller på det som är gott”, lade han för säkerhets skull till. Carl svarar: ”Ja min Far, så bed mig då aldrig om att bli präst, ty det har jag slätt ingen lust före”. Fadern svarade ”du vet dina föräldras fattiga vilkor och att det studium, du vill utvälja, är mycket kostsamt”. Men Carl ger sig inte. ”Äga de orden grund, som min far sagt, så förser väl Gud offret. Får jag så lycka, som jag har lust, så fattas ej utvägar för mig”. Fadern svarar med tårar i ögonen och bedrövat: ”Så give Gud lycka! Jag skall ej tvinga dig till det du ej har lust”. Och därmed blev det. Den 14 augusti 1727 reste Carl till Lund för att läsa medicin.

Sannolikt hade Carl inte en aversion mot prästyrket eller mot en religiös trosuppfattning men väl en tidig prägling på det mer jordnära och en intensiv nyfikenhet på naturvetenskapen.

En viktig fråga är hur ett livslångt intresse skapas genom speciella omständigher i uppväxtmiljön. Att föräldrarnas inställning och stimulans är av betydelse är självklart. Men också karismatiska och pedagogiskt duktiga lärare, spelar sannolikt stor roll.

Tankar kring detta leder till en annan stor naturforskare, Charles Darwin.  Även han hade tidigt ett brinnande intresse för naturen: att samla djur, stenar, snäckor, göra iakttagelser och fundera över sammanhangen. Darwins far var läkare. Trots detta såg han med visst förakt på sonens intresse för natur. ”You care for nothing but shooting, dogs, and rat-catching, and you will be a disgrace to yourself and all your family” lär han ha yttrat. (Du bryr dig bara om jakt, hundar och att fånga råttor; du kommer att bringa både dig själv och hela familjen I vanära.) Darwins mor var djupt religiös. Liksom Linné mötte Darwin ett skolsystem, vars huvudsakliga ändamål var att göra lärjungarna duktiga i latin och förbereda dem för att bli teologer. Det var inte något som tilltalade Darwin vars intresse för friluftsliv och naturen tilltagit. När Darwin var 16 år beslöt hans far att Charles till hösten skulle följa med sin bror Erasmus till Edinburgh för att läsa medicin. Här möter Darwin tyvärr lärare som han tycker är i stort lika obeskrivligt tråkiga som lärarna i ungdomsskolan. Fadern insåg till slut det hopplösa i att sonen skulle bli läkare. Nu stod hoppet till studier som kunde leda till en tjänst som präst men så värst mycket teologi studerade Darwin inte. Ett antal ämnen inom filosofi, matematik och fysik klarande han med viss framgång.  Hur skapades då intresset för naturvetenskaplig forskning? Liksom fallet var hos Linné förstärks hos Darwin det tidiga intresset att utforska och samla genom mötet med personligheter inom naturvetenskapen. Ett exempel på detta är professorn i botanik J.S. Henslow verksam vid universitetet i Cambridge. Det finns också påverkan i mötet via litteraturen t.ex. Alexander von Humboldts resebeskrivning från Sydamerika och John Herschels bok: ’Inledning till naturfilosofiens studium’.

Det finns något gemensamt och intresseväckande i de båda naturvetenkapliga storheterna Linnés och Darwins väg från barndomen, skol- och universitetsutbildning och deras hängivenhet för naturvetenskapen: mötet med natur under barndomen, konflikten att följa i sina fäders spår och mötet med lärare och personligheter under studietiden. Påfallande är deras egna initiativ och starka motivation. De söker upp lärare, följer dem på exkursioner eller utövande av sin yrkesverksamhet. Här finns inga tillrättalagda fasta kursplaner. Universitetskatalogen tar upp ett antal offentliga föreläsningar – det är allt. Ville man få mer kunskap gällde det att leta upp litteratur, ofta i privata bibliotek. Det var uppenbarligen av stor vikt att etablera ett socialt nätverk och i detta nätverk visa sitt intresse, sin ambition och begåvning.