Så kan nu ock vårt Svea skryta
Med stora Ljus och vittra Män,
Dem hon ej vill mot andras byta.
Den lärda världen saknar än
Vår Celsius; och i fruktan bäva
Vi re'n för Polheims hvita hår;
Vår önskan vill mot åldren sträva,
Som oss så märklig skada spår.
I dem och flere Svenske Lärde
Ha vi ej blott kopier haft:
All verden känner deras Wärde
För påfunds gåvor, tänkekraft:
Linnæus detta antal öker:
En vetenskap i mörker gömd
Med svett och möda han framsöker;
Hur' kan han bli i Sverget glömd?
När ryktet med Hans värda minne
Har alla lärda Samfund prytt,
utlänningarnes avunds sinne
I värdnad och förundran bytt.
Den i Naturens blomsterrike
Vill hinna långt och mäktig bli,
Och som Linnæus ej sin like
På denna vida rymden si,
skall vägen först av honom lära,
den är båd' jämn och väl beredd.
Det är Fransosen nu en ära,
Att bliva av den Svenska ledd.
Vad han har upptäckt, rönt och funnit
Med bry, försök med vett och val,
Har alla Lärdas bifall vunnit,
Och läres nu bland deras tal.
Upp Svenska Snillen, skynden eder
Till ädel tävlan livar var och en,
Avundens fritt Linnæi heder,
På det han ej må bli allen.
