Linné som geolog
Förutom djurriket och växtriket fanns enligt Linné ett tredje rike i naturen, stenriket (på latin regnum lapideum). Hit räknade han alla stenar, bergarter och jordarter, samt alla malmer och mineral. Linné ansåg att stenarna växte men inte ur ett ägg eller ett frö, som allting levande, utan genom att alla jordpartiklar klumpar ihop sig och hårdnar till sten. Sandsten hade således bildats genom att sandkorn klumpat ihop sig, gråsten på samma sätt ur pinnmo, och kalksten av lera.
Kalkstenen kunde sedan hårdna till marmor eller mättas med syra till gips eller urkristallisera sig som kalkspat. Han förstod dessutom att koraller alstras av levande djur eller att fossil ursprungligen bestått av levande organismer.
För Linné var bergarter enkla komponenter och mineralen sammansatta, tvärt emot vår nuvarande uppfattning. I Systema naturae hade han följande indelning:
| A. Petrae | Lapides simplices | (bergarter) |
| B. Minerae | Lapides compositi | (mineral och malmarter) |
| C. Fossilia | Lapides aggregati | (fossil och aggregat) |
Mineralen uppstod genom att jordarter förenades med salter. Enligt Linnés symboliska uttryckssätt representerade jordarten det kvinnliga väsendet och saltet det manliga, och när det förenades i en äktenskaplig förbindelse uppstod mineralen. Vidare ansåg Linné att malmerna växte i bergen och bildades genom att en bergart omvandlades till malm genom en kemisk process:
”Malmer växa småningom till, då mineralogiske partiklar medelst det underjordiska vattnet i bergsskrefvorna kringföras och fästa sig vid stenen, hvaraf han omsider förbytes i samma natur.”
Linné skrev ofta om malmer och gruvor i sina landskapsskildringar. Det var naturligt, eftersom gruvindustrin var viktig i hans samtid. Men han såg också bildningen av stenar och malmer som en del i en komplicerad naturlig process, som en del av skapelsen:
”Alt detta sätter den, som ser sig tillbaka, i största förundran öfwer den Allwisas inrättning af wårt jordklot. Så tala stenarne, då alla andre ting tiga.”
| Litteratur: |
| Benedicks, C. 1907. Linnés Pluto svecicus. |
| Lindroth, S. 1978. Svensk lärdomshistoria: Frihetstiden. |
| Frängsmyr, T. 1968. Geologi och skapelsetro: Föreställningar om jordens historia från Hiärne till Bergman. |