Linnés metod
uppstoppad fågel.
Ur E. Streseman Die Entwicklung
der Ornithologie
Ibland har det påståtts att Linné och den linneanska traditionen ensidigt intresserade sig för artbeskrivningar och systematiseringar. Linné har själv sammanfattat sin metod i 38 korta regler som anger hur ett naturföremål skulle studeras. Dessa regler, som tillsammans utgör en forskningsmetod, visar att det var mycket mer som intresserade honom.
Om man vill beskriva ett naturföremål, låt oss säga en fågel, så är det enligt Linné mycket viktigt att ett specifikt släkt- och artnamn anges. Likaså ska synonymer anges, alltså om samma fågel har kallats för något annat av andra författare.
Även folkliga namn och släktnamnets etymologi ska anges. Därefter ska man tala om vilken klass och ordning fågeln tillhör samt vilket släkte den tidigare har blivit förd till.
Artbeskrivningen ska vara så fullständig som möjlig: Alla fågelns yttre delar ska beskrivas. De mest väsentliga kännetecknen ska anges och fågeln ska jämföras med andra arter av samma släkte. Även artens variation ska beskrivas. Till detta ska fogas uppgifter om tid för fortplantning, tillväxt, parning, hemvist, longitud och latitud, klimat, jordmån, föda, vanor och lynne. Fågelns anatomi ska också beskrivas och vid undersökningen av kroppen bör mikroskop användas. Därefter anges om fågeln eventuellt har någon ekonomisk eller praktisk användning.
Om det inte är en ny art ska den som först upptäckt fågeln ifråga omnämnas. Historiska traditioner rörande fågeln ska redovisas och belysande poetiska skildringar kan citeras. Vidskepliga eller oriktiga föreställningar ska dock tillbakavisas.
Litteratur:
Lönnberg, Einar & Aurivillius, Christopher, "Carl von Linné såsom zoolog" i Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare (Uppsala, 1907).