Ostindiska kompaniet
Sveriges största handelsbolag under 1700-talet, Ostindiska kompaniet, spelade en roll för Linné och naturalhistoriens utveckling i Sverige. Linné var känd som en idérik och skicklig organisatör. Han visste att kompaniets skepp, som seglade på handelsfärder mot bortre Asien, särskilt till Kina, måste ha en skeppspräst på alla sina skepp. Han tog kontakt med kompaniet och föreslog att hans duktiga studenter skulle få företräde till dessa tjänster, eftersom de då samtidigt kunde ta hem exotiska plantor och djur åt honom. Linné var uppfylld av tanken att kunna se, och i sitt system inplacera, alla arter i världen.
fascinerade Linnés lärjungar.
Här ett kinesiskt fikonträd.
Linné lyckades med sitt förslag. Utan att något formellt kontrakt skrevs, fick hans lärjungar ett visst företräde till tjänsterna som skeppspräster. Prästens förrättningar var få; han skulle hålla högmässa på söndagarna, läsa stormbön när det blåste upp samt begrava de döda. Resten av tiden kunde han iaktta hav och vindar, samla växter och djur när man gick i land, samt skriva reseberättelser. Genom kompaniet ökades vår kunskap om Asiens natur och kultur, om Indien, Java, Kina och Japan. Stora samlingar hemfördes till Uppsala; han blev särskilt lycklig när han fick ta emot en levande tebuske.
Många av reseskildringarna trycktes, en del översattes till de stora europeiska språken. Ostindiska kompaniet förenade sin handel med kultur och vetenskap.
| Litteratur: |
| Tore Frängsmyr, Ostindiska kompaniet, andra upplagan (1990). |
| Sven T. Kjellberg, Svenska Ostindiska Compagnierna 1731–1813 (1974). |