Linnés Uppsala
Det Uppsala som Linné anlände till år 1728 var med våra dagars mått oerhört litet, spåren efter den förödande stadsbranden 1702 fanns kvar. År 1750 uppgick stadens folkmängd till 3 608 personer. I slutet av 1760-talet passerades 4 000-strecket. Detta kan jämföras med 2020 års invånarantal på ca 165 500 personer i Uppsala tätort.
Ändå skedde en snabb tillväxt under frihetstiden, då Uppsalas befolkning fördubblades under loppet av ca 50 år. Förklaringen till detta torde vara universitetets blomstring, som naturligtvis fick återverkningar också på staden i dess helhet.
Ibland används det talande uttrycket "akademisk bondby" om Uppsala och Sveriges övriga universitetstäder på Linnés tid. Man får föreställa sig att korna låg och idisslade alldeles invid de akademiska byggnaderna.
Jordbruket var den i särklass viktigaste näringen. Manufakturerna, dåtidens begynnande industrier, hade däremot svårt att hävda sig i Uppsala. Även handeln hade problem, vilket berodde på att segelleden till Uppsalas hamn var betydligt mer svårnavigerad än till de andra städerna kring Mälaren. I mitten på 1780-talet klagade naturforskaren Johan Fischerström på det svaga näringslivet och handeln i Uppsala. Han skriver i sin bok Utkast til Beskrifning om Mälaren (1785):
Huru ringa äro icke de framsteg som skedt på fabriks vägen. År 1770 var i Upsala allenast Kamulls spinneri för Stockholms fabriquer, och ett Tobaks spinneri, som tilverkade omkring 29000 skålpund. Hvad som sedan är tilgjordt, lärer icka förtjäna särdeles upmärksamhet.
Litteratur:
Torsten Petré, Uppsala stads historia III: Uppsala under merkantilismens och statskontrollens tidskede 1619–1789 (1958)