Stadsskogsgranen
På 1960-talet gallrade man bort en hel del gran från norra halvan av Stadsskogen, men lyckligtvis fick den här jätten stå kvar. Nu är den skogens, och kanske hela Uppsalas, största gran. Ingen vet hur gammal den är – för att åldersbestämma behöver man borra i stammen vilket riskerar att skada trädet.
Granar kan bli uppemot 400 år gamla, men äldst är inte alltid störst. Sveriges högsta träd (tills det dog år 2021) var rena ungdomen; en 49 meter hög och 130 år gammal gran. Stadsskogsgranen är inte riktigt lika stor, men med sina 36 meter är den ändå högre än de flesta 10-våningshus.
En ståtlig jätte
- Höjd: 36 m
- Diameter: 1,3 m
- Omkrets: 4,1 m
- Stammens volym: 14 m3
- Biomassa ovan jord: 4,1 ton
- Biomassa under jord: 1,3 ton
- Total biomassa: 5,4 ton
- Kol lagrat i stam och grenar: 1,9 ton, vilket motsvarar ca 6,9 ton koldioxid
Stadsskogsgranen, 36 meter hög och 1,3 meter bred, väger hela 5,4 ton. Den största delen av vikten finns i stammen som innehåller 14 kubikmeter ved, men grenar, barr och rötter bidrar också med många hundra kilon.
Träd tar upp kol i form av koldioxid från luften, och i den här granens stam och grenar lagras ungefär 1,9 ton kol. Det betyder att Stadsskogsgranen har tagit upp nästan 7 ton koldioxid genom åren för att bygga upp sin stam och sina grenar. Det kan jämföras med svenskarnas konsumtionsbaserade utsläpp som ligger runt 8 ton koldioxid per person och år. På ett år har den genomsnittliga människan i Sverige alltså släppt ut mer koldioxid än vad Stadsskogsgranen har tagit upp totalt under sin livstid.
Sveriges vanligaste träd
När Carl von Linné beskrev granen på 1700-talet placerade han den i samma släkte som tallen, Pinus. Nu för tiden har den sitt eget släkte, Picea, där även blågran, vitgran och flera andra arter ingår. Bland dem är det bara granen, Picea abies, som förekommer naturligt här, och det tillhör inte direkt ovanligheterna att se en gran i skogen. Faktum är att det är Sveriges absolut vanligaste träd, tätt följt av tallen.
Granskogarna breder ut sig över hela landet (fast i sydvästra Sverige är granen faktiskt inte inhemsk!), större delen av Skandinavien och östra Europa, samt delar av Centraleuropa och Ryssland.
Hur länge har det funnits granar här?
De äldsta fynden av gran i Sverige är inte mindre än 14 000 år gamla. Då var i princip hela vårt land fortfarande täckt av inlandsis, vilket förstås gjorde det svårt för granen att sprida sig. Även efter att isen smält gick det dock trögt. Det tog tusentals år innan granen till slut expanderade och blev vanlig i nästan hela landet. Den började kolonisera Sveriges nordligaste delar och tog sig successivt söderut. Troligtvis nådde den Uppland för omkring 2 000 år sedan vilket gör den till ett ganska sent tillskott till den svenska skogen.
Många och spridda användningsområden
Av alla växter finns det nog ingen som blir så pyntad som granen – ungefär tre miljoner julgranar säljs varje år i Sverige. Men granen används inte bara för att bringa julstämning. Den utgör ett bra byggnadsmaterial och råmaterial för att göra pappersmassa. Man kan också tillverka tyg av gran. Med hjälp av olika kemikalier omvandlas träflis till konstfibrer såsom viskos och lyocell.