Kronparkstallen
Flera tallar i Kronparken har imponerande 350 år på nacken, och den mest imponerande av dem alla är nog Kronparkstallen. Med en omkrets på 5 meter är den Upplands grövsta tall.
Självaste Olof Rudbeck den äldre, grundaren av Uppsalas botaniska trädgård och upptäckaren av människokroppens lymfsystem, sägs ha planterat tallar här runt år 1680. Oavsett om just den här tallen är odlad eller självsådd har den lyckats stå kvar i hundratals år, bland annat eftersom Gustav III skyddade delar av beståndet från avverkning under 1700- talet.
Bred som få
- Höjd: 35 m
- Diameter: 1,6 m
- Omkrets: 5 m
- Biomassa ovan jord: 3,4 ton
- Biomassa under jord: 1,0 ton
- Total biomassa: 4,3 ton
- Kol lagrat i stam och grenar: 1,7 ton, vilket motsvarar ca 6,1 ton koldioxid
Kronparkstallen är 35 meter hög vilket är mycket högt för att vara en tall, men ändå är den inte ensam om det. I Kronparken finns nämligen flera tallar runt 35 meter och ett antal granar runt 40 meter. Däremot är den ensam, inte bara i Kronparken utan i hela Uppland, om att vara 1,6 meter bred, med en omkrets på 5 meter.
Tallar har djupa rotsystem, och Kronparkstallens rötter väger omkring 1 ton. Tillsammans med stam, grenar och barr blir dess totala massa 4,3 ton.
Linné i Kronparken
Tallen, som har det vetenskapliga namnet Pinus sylvestris, namngavs och beskrevs faktiskt av Carl von Linné just här i Kronparken på 1700-talet. Precis som gran och andra barrträd är tallen en nakenfröig växt. Det innebär bland annat att växtens frön sitter mellan fjällen på kottar istället för att vara inneslutna i frukter.
Ett annat svenskt namn på tall är fura, och tittar man upp på Kronparkstallen är det lätt att förstå var den gamla liknelsen ”rak som en fura” kommer ifrån.
Sveriges näst vanligaste träd
Vanlig tall är den enda arten i släktet Pinus som förekommer naturligt i Sverige, men flera andra arter i släktet, till exempel contortatall och bergtall, odlas som skogsträd eller flygsandsbindare. Näst efter gran är Pinus sylvestris vårt lands vanligaste träd. Den finns över hela landet och i stora delar av både Europa och Asien, från Spanien och Storbritannien i väst ända bort till Rysslands östkust. Tallen gör sig bäst på torr och grovjordig mark. I bördiga jordar konkurreras den ofta ut av gran.
Hur länge har det funnits tallar här?
För 10 000–12 000 år sedan bredde tallen ut sig i fjälltrakterna, vilket gör den till ett av de tidigaste träden att etablera sig i Sverige. Vid den tiden låg Uppsala fortfarande under havsytan efter att ha tryckts ner av den tunga inlandsisen. Kanske kom tallen hit till Kronparken strax efter att marken i den här delen av Uppsala börjat komma upp på torra land, för runt 4 000 år sedan.
Timmer och tjära
Tallens virke är högt eftertraktat som byggnadsmaterial, bland annat tack vare att det är lätt att klyva och bearbeta. Ur tall kan man dessutom framställa trätjära, som tidigare varit en viktig exportvara för Sverige. Det är olika ämnen i kådan inuti tallen som genom förbränning kan bli till tjära. I det levande trädet fungerar dessa ämnen som ett försvar mot svampar och insekter. Det gör att tallar ibland kan tallar stå kvar upprätta lång tid efter att de har dött, utan att drabbas av röta. Sådana döda, torra tallar brukar kallas för silverfuror.