|
|
|
nästa sida | föregående sida
|
Kaktusar
från torra områden
 En öken är mer än sand
När vi hör ordet "öken" tänker
vi gärna på Saharas sanddyner i Afrika. Få amerikanska
öknar ser dock ut som Sahara. Ingen öken är heller
den andra lik. Marken är ofta täckt av stora och små
stenblock. I skrevorna mellan blocken kan kaktusarnas rötter
få fäste och en smula fuktighet.
Visst regnar det i öknen!
Men bara under vissa perioder av året. I de öknar
och andra torrområden där det växer kaktusar
är det vanligt med en regnperiod under våren och kanske
också en under hösten. Det gäller för kaktusarna
att snabbt och effektivt ta upp och lagra regnvattnet. Vattnet
behövs för att de ska kunna växa och blomma. I
en öken där det aldrig regnar finns det heller inga
kaktusar.
Kaktusar är suckulenter
Växter som är anpassade till långvarig torka
genom att de lagrar vatten i stammar och blad kallas suckulenter.
Bladen eller stammarna hos en suckulent är tjocka och saftiga.
Kaktusar lagrar vatten i stammen, de flesta arterna saknar ju
blad. Vissa arter lagrar även vatten i en kraftig pålrot.
Ovanför jordytan syns bara en liten del av plantan. Nere
i marken döljer sig en rot som kan vara mycket större
än växtens ovanjordiska delar.
Växter med blad slösar med vatten
Från ett stort och tunnt blad blir avdunstningen mycket
stor. De flesta kaktusar saknar därför blad. Ett undantag
är trädkaktusarna. De växer i torrskogsområden
där vattenbristen aldrig blir så stor som i öknen.
Därför behöver de inte spara vatten på samma
sätt som ökenkaktusarna.
Taggar och hår mot värme och kyla
Kaktusens taggar är inte bara ett försvar mot hungriga
växtätande djur. En riktigt tät taggbeväpning
skuggar också växten effektivt. Den obarmhärtiga
ökensolen har svårt att lysa igenom ett virrvarr av
taggar!
Taggarna hos Gubbhuvud är långa och tunna som hår.
De skyddar mot brännande sol på dagen och isolerar
mot nattens kyla. Många ulliga kaktusar kommer från
bergsområden där temperaturen ofta går ner under
fryspunkten på natten.
Kaktusar vattnar sig själva
I vissa ökenområden kan det gå flera år
mellan regnen. Växterna får klara sig på den
fuktighet som finns i dimma och dagg. Kaktusarna kan ta tillvara
fuktigheten i luften med hjälp av taggar och hår.
Dimman kondenseras till vattendroppar på taggarna. Dropparna
faller sedan till marken intill plantan.
Byggda som dragspel
Klot- och pelarkaktusar är alltid täckta av ribbor
eller vårtor. Utrymmet mellan ribborna eller vårtorna
krymper när kaktusen förlorar vatten under en torrperiod.
Kaktusen ger då ett skrynkligt intryck.
När sedan regnet kommer sväller kaktusen och vinkeln
mellan ribborna blir större samtidigt som stammen ser slätare
ut. Ribborna ger kaktusarna stora möjligheter att ändra
volymen. Man kan jämföra med en dragspelsbälg
som blir slät när den dras ut och fylls med luft och
veckas ihop när luften pressas ut.
Stammen ersätter blad
Ribbor och vårtor har också en annan funktion. Eftersom
många kaktusar saknar blad så måste de ta upp
energin ur solljuset med hjälp av klorofyll i den suckulenta
stamman. Ribbor och vårtor ökar stammens yta mot solen.
Samtidigt skuggar de så att det ljus som träffar växten
inte blir för starkt.
|
|
nästa
sida
| föregående sida
|
|
 |
|
|
|
|
