Det finns kaktusar till
och med i regnskogen. De växer i solen och blåsten
uppe i trädens kronor. En grenklyka med lite halvt förmultnade
växtdelar är tillräckligt för att kaktusarnas
rötter ska få fäste. Där har de nytta av
sin förmåga att hushålla med vatten, eftersom
det inte finns något jordlager som håller kvar vattnet.
På marken under regnskogsträden är det alltför
mörkt och fuktigt för att kaktusar ska trivas.
Regnskogskaktusar är epifyter
Växter som växer ovanpå andra växter kallas
för epifyter. De är inte parasiter som suger vatten
och näring ur trädet. De utnyttjar bara trädet
som sittplats. Tillsammans med regnskogskaktusarna växer
också ananasväxter, ormbunkar och orkidéer.
Bladlika grenar
Många epifytiska kaktusar har långa, hängande
och platta grenar. Exempel är påskkaktus, kungskaktus,
drottningkaktus och nattens prinsessa. Man brukar kalla dem för
bladkaktusar eftersom de platta stammarna ser ut som blad.
Regnskogskaktusar i kruka
Mistelkaktus (bilden) får vita, stjärnlika
blommor. Mistelkaktusar är de enda kaktusar som man tror
har spritts utanför Amerika utan människans hjälp.
De finns i östra Afrika, på Madagaskar och på
Sri Lanka. Kanske är det fåglar som fört frön
med sig dit från Amerika.
Kungskaktus är en rödblommig bladkaktus
som odlats som krukväxt under ett par hundra år. Dess
ursprung är dunkelt.
Drottningkaktus har mindre blommor än
kungskaktus. Blommorna är rosa. Drottningkaktus fördes
från Mexico till Europa redan år 1651. Det tungvrickande
"Nopalxochia" är aztekernas namn på växten.
Nattens prinsessa är är också
en nattblommande bladkaktus med vita väldoftande blommor.
Novemberkaktus och julkaktus är två
närbesläktade kaktusar. Den ena blommar i november
och den andra till jul. Numera odlas novemberkaktusen också
till jul. Blomningstiden styrs genom att dagslängden i växthusen
regleras.
Påskkaktus har röda, rosa eller
lila blommor. Den brukar blomma till påsk, därav namnet.